| Steganalys |
 |
| Skrivet av Lasse Grubbe, www.musikipedia.se | |
|
Steganalys är en analysteknik som används till att beskriva ackordens förhållande till tonarten de går i. Steganalysen kan användas i alla musikgenrer, men den är som mest användbar inom jazz. I de flesta andra genrer är det lämpligare att använda funktionsanalys. Innehåll
1. Steganalys Hitta tonarten Bilda en durskala från tonartens grundton I artikeln om skalor kan du lära dig hur man bildar en durskala från en given grundton. Du kan också välja det lata sättet: se på översikten över alla durskalor här och välj skalan med den grundton du har hittat. Det kan vara en bra idé att skriva ner skalan på ett papper, så att du har den framför dig medan du gör steganalysen. Sätt stegtal på skalans toner   Principen är densamma för alla durskalorna, dvs. tonerna skrivs med stegtal från I till och med VII, med I på skalans grundton. Alla durskalorna består av 7 olika toner, och man använder därför inte fler än 7 olika stegtal. En ton räknas som samma ton oavsett vilken oktav den är i - därför är det ingen skillnad på exempelvis två c:n i var sin oktav. Själva steganalysen Det spelar ingen roll vilken typ av ackord det handlar om, så länge grundtonen är densamma. Stegtalet är i C-dur alltså II, oavsett om det är D-dur, D-moll, D-dim, D7 eller något annat. Stegtalet beror heller inte på vilken ton ackordet har i basen. Ett D-durackord kan exempelvis ha tersen (tonen fiss) i basen, utan att det ändrar på dess stegtal. Nedan är ett exempel på en enkel steganalys i F-dur. Lägg märke till att tonarten skrivs ut före steganalysen med en fyrkant eller cirkel runtom.  Det kan hända att musikstycket man analyserar använder ackord vars grundton inte tillhör den gällande durskalans sju toner. I C-dur kan man till exempel stöta på ett F#-durackord, och tonen fiss finns som bekant inte med i C-durskalan. Om ett ackords grundton inte är med i durskalan är den härledd av en av durskalans toner. En ton som inte är mer i durskalan är en härledning av den ton i durskalan som har samma första bokstav som tonen själv. I C-dur är tonen fiss därför en härledning av C-durskalans fjärde steg, f (eftersom båda börjar med bokstaven f) och i Eb-dur är tonen e en härledning av Eb-durskalans första steg, eb (eftersom båda börjar med bokstaven e). Om ackordets grundton ligger en halvton över den ton i durskalan som den är härledd av noteras ett # innan stegtalet, exempelvis #I, #IV, #VII. Om ackordets grundton ligger en halvton under den ton i durskalan som den är härledd av noteras ett b innan stegtalet, exempelvis bII, bV, bVII. Nedan är en kort steganalys i C-dur. Lägg märke till att fiss är en härledning av C-durskalans fjärde steg (f), och att tonen ligger en halvton över den ton den är härledd av; därför noteras ackordet med ett #. Ackordet Ab noteras med ett b, eftersom det är en härledning av C-durskalans sjätte steg (a) och ligger en halvton under.  Nedan visas C-durskalans steg och deras härledningar. Det översta exemplet är alla härledningarna en halvton över C-durskalans steg, medan det nedersta är alla härledningarna en halvton under C-durskalans steg.   2. Ackordkvalitet Ackordkvaliteten noteras med hjälp av samma symboler som används i vanlig ackordnotation. Nedan visas alla de olika symbolerna med steg I som exempel.  3. Ackordets baston  Man använder bara # och b i notationen om bastonen ligger utanför skalan som hör till ackordet. Ett I-stegsackord med stor septima i basen noteras därför med en sjua, eftersom septiman antas vara stor i normalfallet. Ett V-stegsackord med liten septima i basen noteras också med en sjua, eftersom den septiman antas vara liten i normalfallet. Om det är en förhållning i basen som löses upp noteras de två bastonerna åtskilda med ett vågrätt streck. Exempelvis noteras en kvartsförhållning som upplöses i basen (dvs. kvarten upplöses till tersen) med 4-3 under stegsymbolen:  |