Musikipedia: Musikteori

Läran om (ton)intervall är viktig, i och med att den bland annat kan vara ett nytt hjälpmedel i samband med musikanalys, ackorduppbyggnad och gehörslära. Därför följer här en artikel som beskriver de viktigaste aspekterna av intervalläran. Se också Intervallfinnaren.

Ett intervall är ett avstånd mellan två toner. Intervall kan beskrivas som:
- harmoniska intervall (kallas också samklangsintervall): om två toner klingar samtidigt.
- melodiska intervall: om två toner klingar efter varandra.
Melodiska intervall kan vara antingen uppåtgående eller nedåtgående:
- uppåtgående: om ton nr. 2 är högre än den föregående.
- nedåtgående: om ton nr. 2 är lägre än den föregående.
(harmoniska intervall är samklingande, och kan därför varken vara uppåtgående eller nedåtgående)


Intervallen utgår från stamtonerna (de vita tangenterna på pianot), och ges namn efter avståndet mallan intervallets två toner - båda tonerna inräknade. Intervallen har fått följande (latinska) namn:

Intervallets namn	Diatonisk intervallstorlek	Läge (jfr. avsnitt 3)	----Ex. i C Uppåt. Nedåt.
Prim	1	Likaliggande	c1-c1	c1-c1
Sekund	2	Olikaliggande	c1-d1	c1-b
Ters	3	Likaliggande	c1-e1	c1-a
Kvart	4	Olikaliggande	c1-f1	c1-g
Kvint	5	Likaliggande	c1-g1	c1-f
Sext	6	Olikaliggande	c1-a1	c1-e
Septima	7	Likaliggande	c1-b1	c1-d
Oktav	8	Olikaliggande	c1-c2	c1-c
Nona	9	Likaliggande	c1-d2	c1-B
Decima	10	Olikaliggande	c1-e2	c1-A
Undecima	11	Likaliggande	c1-f2	c1-G
Duodecima	12	Olikaliggande	c1-g2	c1-F
Tersdecima	13	Likaliggande	c1-a2	c1-E
Kvartdecima	14	Olikaliggande	c1-b2	c1-D
Kvintdecima	15	Likaliggande	c1-c3	c1-C

Man kan i princip fortsätta med sammansättningarna sextdecima, septimdecima osv., men i praktiken används de inte. Intervaller över en decima används bara sällan.
Den diatoniska intervallstorleken (visat i tabellen ovan) benämns efter avståndet mellan två toner på en diatonisk skala (sjutonsskala uppbyggd av fem heltoner och två halvtoner - tex. kyrkotonarterna eller durskalorna), båda tonerna inräknade. I en C-durkala kan en sekund således både vara exempelvis c¹-d¹ och e¹-f¹, eftersom de båda består av två (diatoniska) skaltoner. Lägg märke till att de två intervallerna har samma diatoniska intervallstorlek, men att den kromatiska intervallstorleken skiljer sig, i och med att steget c¹-d¹ består av två halvtoner (den första tonen räknas inte), medan steget e¹-f¹ bara består av en halvton.

Denna skillnad i intervallstorleken är ofta viktig att få med när intervallet ska namnges, och ett intervall kan därför (om man bortser från de förminskade och överstigande intervallen) vara antingen litet, stort eller rent. På grund av detta indelas intervallen i två typer. Den ena typen är de intervall som bara finns i en storlek - de kallas rena. De rena intervallen är: prim, kvart, kvint, oktav, undecima, duodecima och kvintdecima. Den andra typen är de intervall som finns i stora och små storlekar. Det är sekund, ters, sext, septima, nona, decima, tersdecima och kvartdecima. Detta visas i tabellen nedan. Lägg märke till att man inte räknar in den första tonen i den kromatiska intervallstorleken, och att en prim därför har en kromatisk intervallstorlek på 0.

Intervall Typ Kromatisk intervallstorlek Prim Ren 0 Sekund Liten 1 Stor 2 Ters Liten 3 Stor 4 Kvart Ren 5 Tritonus Överstigande/ Förminskad 6 Kvint Ren 7 Sext Liten 8 Stor 9 Septima Liten 10 Stor 11 Oktav Ren 12

---

Intervall Typ Kromatisk intervallstorlek Nona Liten 13 Stor 14 Decima Liten 15 Stor 16 Undecima Ren 17 Tritonus Överstigande/ Förminskad 18 Duodecima Ren 19 Tersdecima Liten 20 Stor 21 Kvartdecima Liten 22 Stor 23 Kvintdecima Ren 24

Intervallet på 6 halvtoner och intervallet på 18 halvtoner (båda kallade tritonus) bör egentligen inte tas med i listan ovan, då det är en överstigande kvart/förminskad kvint respektive en överstigande undecim/förminskad duodecim, och därmed hör till kategorin förminskade och överstigande intervall.
Man använder ofta förkortningar när man noterar intervallen. Man börjar med att notera intervallets storlek; "L" för liten, "S" för stor och "R" för ren. Därefter noterar man intervallets diatoniska intervallstorlek (se den första tabellen här på sidan); 1 för prim, 2 för sekund, 3 för ters osv. Liten ters noteras då L3, stor sext S6 och ren kvint R5.

Intervall kan vara antingen likaliggande eller olikaliggande:
- likaliggande om båda tonerna ligger på en linje eller i ett mellanrum.
- olikaliggande om den ena tonen ligger på en linje och den andra i ett mellanrum.
De likaliggande intervallen är således prim, ters, kvint, septim, nona, undecima, tersdecima och kvintdecima, och det olikaliggande intervallen är sekund, kvart, sext, oktav, decima, duodecima och kvartdecima. Det har ingen betydelse för intervallen om det är likaliggande eller olikaliggande, men det kan vara till hjälp för dig om du ska identifiera intervallen utifrån några noter.



Intervall större än en oktav (dvs. intervallen från nona och uppåt) kallas sammansatta intervall. Intervallen är sammansatta av en oktav och ett icke sammansatt intervall, vilket ses i tabellen nedan:

Nona	=	oktav + sekund
Decima	=	oktav + ters
Undecima	=	oktav + kvart
Duodecima	=	oktav + kvint
Tersdecima	=	oktav + sext
Kvartdecima	=	oktav + septima
Kvintdecima	=	oktav + oktav

Intervallens exakta intervallstorlek kan också anges som sammansatt intervall:

Liten nona	=	oktav + liten sekund
Stor nona	=	oktav + stor sekund
Liten decima	=	oktav + liten ters
Stor decima	=	oktav + stor ters
Ren undecima	=	oktav + ren kvart
osv...

Alla intervall kan omvändas, vilket betyder att det lägsta tonen placeras över den högsta, så att tonen som förut var i högst upp nu är längst ner. Intervallet en ters (c¹ - e¹) kan alltså omvändas till en sext (e¹ - c²):


Intervallet som på så sätt kommer fram kallas för komplementärintervallet till det ursprungliga intervallet. Två komplementärintervall utgör tillsammans:
- en oktav; om det ursprungliga intervallet är på en oktav eller under.
- två oktaver om intervallet är sammansatt (dvs. från nona och uppåt).
För komplementärintervall gäller det att om det ursprungliga intervallet är:
- rent, är komplementärintervallet rent (ex: ren kvint - ren kvart).
- stort, är komplementärintervallet litet (ex: stor sext - liten ters).
- litet, är komplementärintervallet stort (ex: liten sekund - stor septima).
- förminskat, är komplementärintervallet överstigande (ex: förminskad ters - överstigande sext).
- överstigande, är komplementärintervallet förminskat (ex: överstigande prim - förminskad oktav).
- dubbelt förminskat, är komplementärintervallet dubbelt överstigande (ex: dubbelt förminskad ters - dubbelt överstigande sext).
- dubbelt överstigande, är komplementärintervallet dubbelt förminskat (ex: dubbelt överstigande prim - dubbelt förminskad oktav).
Exempel på omvändningar av intervall:


Alla intervall - både små, stora och rena, kan vara förminskade eller överstigande, vilket betyder att man sänker eller höjer den kromatiska intervallstorleken med en halvton. Det sker en förändring av intervallen. Dubbel förändring ses i sällsynta fall - i de fallen höjs eller sänks den kromatiska intervallstorleken med två halvtoner.
De små och de stora intervallen kan bara förändras i en begränsad omfattning:
- de stora intervallen kan bara vara överstigande och dubbelt överstigande.
- de små intervallen kan bara vara förminskade och dubbelt förminskade.
- de rena intervallen kan vara både enkelt och dubbelt förminskade och överstigande.

Intervallen förändras genom att höja eller sänka intervallets högsta och/eller lägsta ton med hjälp av tillfälliga förtecken. Intervallen kan alltså:
- bli överstigande genom att man höjer den högsta tonen en halvton, eller sänker den lägsta tonen en halvton. Dock kan ett litet intervall inte vara överstigande.
- förminskas genom att man sänker den högsta tonen en halvton, eller höjer den lägsta tonen en halvton. Dock kan ett stort intervall inte förminskas.
- bli dubbelt överstigande genom att man höjer den högsta tonen två halvtoner, sänker den lägsta tonen två halvtoner eller genom att man höjer den högsta och sänker den lägsta tonen en halvton var. Dock kan ett litet intervall inte vara dubbelt överstigande.
- dubbelt förminskas genom att man sänker den högsta tonen två halvtoner, höjer den lägsta tonen två halvtoner eller genom att man sänker den högsta och höjer den lägsta tonen en halvton var. Dock kan ett stort intervall inte dubbelt förminskas.


Exempel på en stor, överstigande, liten och förminskad ters:


Exempel på en ren, överstigande och förminskad kvart:


Tritonus (populärt kallat djävulsintervallet) är namnet på den överstigande kvarten/förminskade kvinten (och den överstigande undecimen/förminskade duodecimen):


Detta intervall har alltid haft en särstatus i musiken, och intervallet har därför fått sitt eget namn; tritonus, som betyder tre toner (detta hänger samman med intervallets storlek, som är på precis tre hela toner). På medeltiden kallade man tritonus för 'diabolus in musica', vilket betyder 'djävulen i musiken', och användningen av intervallet var förbjudet, då man ansåg det för anskrämligt och inte sångbart. Tritonusintervallet är dock mycket utbrett, och det används i stor utsträckning i modern såväl som klassisk musik. Tritonusintervallet ingår till exempel i ett septimackord, där dess två toner är ters respektive septima (i C⁷ är tritonusintervallet således intervallet mellan tonerna e och bb).

Intervall ska alltid noteras utifrån sin diatoniska intervallstorlek. Det betyder att även om en dubbelt förminskad ters i C-dur med c som grundton kan noteras med tonerna c och d, så ska den noteras utifrån en diatonisk ters (c och e) - den korrekta notationen är därför c och ebb (essess). En liten sekund i Ab-dur med ab som grundton består av tonerna ab och b, men den ska noteras utifrån en diatonisk sekund (ab och bb) - den korrekta notationen är därför ab och bbb (bessess). Se exempel på flera notationer längre ner på sidan.
Alla överstigande, dubbelt överstigande, förminskade och dubbelt förminskade intervall kräver att man använder tillfälliga förtecken i notationen. Det finns dock ett undantag; den överstigande kvarten/förminskade kvinten (tritonus) kan i ett enkelt fall noteras utan förtecken: på sjunde steget i C-durskalan, där detta intervall noteras med tonerna b och f.

Vi ska nu notera en liten sekund med c som grundton. Den diatoniska intervallstorleken (sekunden) består av tonerna c och d. Intervallet från c till d är på en stor sekund, och vi måste därför sätta ett b innan den översta tonen (d) för att få den lilla sekunden.


Lägg märke till att intervallet från c till db består av samma toner som intervallet från c till c# (noterat till höger), men att det första intervallet är en liten sekund (eftersom den diatoniska intervallstorleken är 2) och att det andra intervallet är en överstigande prim (eftersom den diatoniska intervallstorleken är 1).

Nedan följer några fler exempel på två intervall bestående av samma toner, men där intervallen är olika, eftersom deras diatoniska intervallstorlek skiljer sig åt.






Inom gehörsläran är en viktig del att kunna höra skillnad på intervallen - både de uppåtgående och de nedåtgående. Om du lär dig att skilja intervallen åt har du en stor fördel, till exempel om du ska ta ut en melodi från ett musikstycke. Det finns flera olika metoder att lära sig att höra skillnad på intervallen. Den antagligen mest använda metoden går ut på att förknippa varje intervall med en känd melodi som börjar med intervallet. På det sättet kan man lätt känna igen de olika intervallen; exempelvis kan en ren kvart lätt kännas igen på att det är samma intervall som 'Love Me Tender' börjar med. Nedan följer några fler exempel.

Intervall	Uppåtgående	Nedåtgående
Ren prim	Du gamla, du fria Nocturne (Evert taube) Pierrot och månen (folkmelodi)	Du gamla, du fria Nocturne (Evert taube) Pierrot och månen (folkmelodi)
Liten sekund	The Entertainer (Scott Joplin) Höstvisa (Erna Tauro) Jag vet en dejlig rosa (folkmelodi)	All My Loving (Lennon/McCartney) Für Elise (Beethoven) Daydream (John Sebastian)
Stor sekund	Leaving On A Jetplane (John Denver) Vem vet (Lisa Ekdahl) Broder Jakob (folkmelodi)	Dancing Queen (Abba) Yesterday (Beatles) Eight Days A Week (Beatles)
Liten ters	What The World Needs Now (Burt Bacharach) Axel F-tema ('Beverly Hills Cop'-tema) Swing it magistern (Kai Gullmar)	Hey Jude (Lennon/McCartney) For Once In My Life (Ronald Miller)
Stor ters	Änglamark (Evert Taube) What a Wonderful World (George Douglas) Still Crazy After All These Years (Paul Simon)	Tears In Heaven (Eric Clapton) Hit The Road Jack (Percy Mayfield) Vær velkommen herrens år (A. P. Berggreen)
Ren kvart	Love Me Tender (Vera Matson) How Deep Is Your Love (Barry Gibb) Visa i Molom (Alf Hambe)	Marken er mejet (folkmelodi) Vil du vil du Hil dig, frelser og forsoner (C. C. Hoffmann)
Tritonus	Maria (West Side Story) - refrängen
Ren kvint	Can't Help Falling in Love (L. Creatore) Der er et yndigt land (H. E. Krøyer) Byssan Lull (folkmelodi)	Donna, Donna (Shalom Secunda) Feelings (M. Albert/L. Gaste) I skoven skulle være gilde (folkmelodi)
Liten sext	Go down, Moses (folkmelodi) Vårvise (Sebastian)
Stor sext	Only Love (N. Gimbel/V. Cosma) Wonderful Tonight (Eric Clapton) Lite grann från ovan (Lasse Dahlquist)
Liten septima	The winner takes it all (ABBA) There's a place for us (West Side Story)	Watermelon Man (Herbie Hancock)
Stor septima		I Love You (Cole Porter)
Ren oktav	To Be or Not to Be (Leo Mathisen) Somewhere Over The Rainbow (Harold Arlen) Noget om drankervejr (Mogens Jermiin Nissen)